Varje generation ska ta både sina utgifter och förtjänster

Slutreplik till SPI i Kristianstadsbladet

Det gamla ATP-systemet hade det ingen eller dålig koppling till utvecklingen av tillväxt, livslängd eller sysselsättning. Hade vi fortsatt med det systemet så hade det krävt höjningar av pensionsavgiften vart och vartannat år för att inte gå i graven. Och vi hade fått skjuta en växande skuld framåt i tiden för kommande generationer att betala. Därför reformerades pensionssystemet så att det nu är kopplat till demografi, sysselsättning och medellivslängd.
Men det betyder inte att vårt nuvarande pensionssystem är hugget i sten – just nu utreds bl a premiepensionen och pensionsåldersrelaterade frågor – vi måste kunna justera i systemet om det visar sig ha brister. Vi måste också säkerställa att pensionssystemet räcker till våra barn och barnbarn. Varje generation ska ta sina både utgifter och förtjänster. Sen är det också viktigt att komma ihåg att bromsen diskuterades redan på 1990-talet när man konstruerade systemet – den måste vara kvar om man inte vill skjuta över alla skulder till kommande generationer.
Ett vanligt argument i debatten är att staten skulle ha tagit 258 miljarder från pensionssystemet, något som i grunden är fel. I ATP-systemet så var utgifterna för förtidspension (sjukersättning), äldreförsörjning och garantipension (grundpension) en utgift för pensionssystemet. Med det nya pensionssystemet så avlastades detta genom att staten tog över dessa utgifterna, det var stora utgifter som försvann från pensionssystemet, inte minst när förtidspensioneringen var som störst, i och med detta byte så kompenserades staten med 258 miljarder.
Jag kommer jag gärna ner till Skåne och diskuterar pensioner med er i SPI när jag får en lucka i kalendern, och det behöver inte vara några begränsningar på vad vi skall prata om.

Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot Socialförsäkringsutskottet, ledamot i Pensionsgruppen

Lämna ett svar