Gör pensionssystem transparenta och ta bort avkastningsskatten

Som en följd av den djupa ekonomiska krisen 2008 minskade BNP med ca 6 % på två år, arbetslösheten ökade och aktiekurserna sjönk, stora delar av befolkningen fick det sämre. Pensionärsorganisationerna ville inte acceptera sämre pensioner. De krävde i stället att grundläggande delar i pensionsöverenskommelsen skulle rivas upp.

– Livsinkomstprincipen skulle överges liksom kombinationen av fördelnings- och premiepension. Pensionsavgifterna skulle höjas vid behov. Att hålla fast vid samma procentsats år efter år ansågs fel.

– Man krävde fasta löften om en viss pension i kronor eller som procent av en viss lön. Att detta inte gick att förena med det reformerade pensionssystemets grundläggande mål att vara långsiktigt stabilt, beaktades inte.

Detta mål har inneburit att pensionerna under bra tider ökade realt. Men om den totala lönesumman och/eller AP-fonderna minskar då minskar också pensionerna. Så fungerar privata pensionsförsäkringar. Bra tider har gett en god återbäring och bättre pensioner, medan dåliga tider gett lägre eller återtagen återbäring.

Återbäringen och bromsen utgör pensionssystemens säkerhetsbälten. De ska skydda pensionssystemens finansiella stabilitet. Utan “säkerhetsbälten” är inget pensionssystem trovärdigt. Vi vill dock inte helt avfärda kritiken mot pensionssystemet. Vad som kan behövas är en finputsning av pensionssystemet, inte krav på att välta allt över ända.

En djupgående analys av konstruktionen av inkomstindex och värderingen av AP-fonderna skulle kanske ge fingervisningar om bättre metoder som ger mjukare övergångar från bra till dåliga tider och vice versa. Det är inte givet att ett pensionssystem ska använda samma värderingsmetoder som mer spekulativ investeringsverksamhet.

En sak kritikerna glömmer bort är att vi har tre kompletterande pensionssystem: det lagfästa systemet, tjänste- och avtalspensioner enligt kollektivavtal samt privata pensions- och kapitalförsäkringar. Ca 90 % av alla löntagare har avtalsförsäkringar.

Det finns två saker som i hög grad påverkar våra pensioner. Det ena är de avgifter som finns runt både tjänstepensioner samt kapital och privata pensionsförsäkringar. Pensionsbolagen tar ut både öppna och dolda avgifter, som i de sämre exemplen kan halvera en pensionsutbetalning. Här bör staten via lagstiftning se till att det blir en bra jämförbarhet mellan alla avgifter så att människor kan välja de bästa alternativen.

Det andra är den s k avkastningsskatten, som de flesta är ovetande om, men som påverkar pensionskapitalet påtagligt då den tas ut på det samlade pensionskapitalet vid årets början på tjänste- och privata pensions- och kapitalförsäkringar. Den samlade skattebördan blir betydande dels för att den tas ut på det sparade kapitalet, inte avkastningen, och dels för att spartiden för pensioner sträcker sig över lång tid. En sänkning eller ett avskaffande av avkastningsskatten skulle ge nuvarande och kommande generationer pensionärer bättre pensioner.

Det är i behandlingen av tjänstepensionerna och de privata pensions- och kapitalförsäkringarna som det finns brister, snarare än i det reformerade pensionssystemet. Beskattningen av pensionssparandet bör utvärderas och möjligheter att jämföra avgifter på pensionskapitalet bör införas. Det statliga pensionssystemet kan och bör finputsas. Det kräver ett stort utrymme för kloka och successiva förändringar, och inte minst – samarbetsvilja.

Margit Gennser (M)
Ledamot i Pensionsgruppen 1994–2006
Riksdagsledamot 1982-2002

Lars-Arne Staxäng (M)
Ledamot i Pensionsgruppen
Riksdagsledamot

Lämna ett svar