Arbete är det bästa sättet att bekämpa barnfattigdom

Svar till Catharina Bråkenhielm (S) i Bohusläningen 9 juni

Jag delar Catharina Bråkenhielms (S) oro för barn som lever under ekonomiska svårigheter. Men de barn som det handlar om får det inte dugg bättre av att socialdemokraterna misstolkar statistiken istället för att komma med förslag på konkreta åtgärder.

(S) blandar dessutom ihop begreppen – användningen av begreppet relativ fattigdom medför att det alltid kommer att finnas barnfamiljer som har en ekonomi under en viss medelnivå då begreppet visar andelen familjer som har ekonomiska medel under 60 % av medianinkomsten i ett land. Det medför att ett land som Nordkorea – med liten inkomstspridning – är det land som har minst relativ fattigdom. Däremot lämpar sig begreppet för internationella jämförelser – i EU så har Sverige, tillsammans med Tjeckien och Nederländerna, den lägsta andel av befolkningen som riskerar relativ fattigdom.

Om man stället tittar på absolut fattigdom, familjer med låg inkomststandard, det som Bråkenhielm kallar barn som inte når upp till existensminimum så har den som tur är nästan halverats i Sverige sedan Göran Persson tiden 1997, dock med en viss ökning på senare tid på grund av finanskrisen. 

Men det betyder inte att vi ska vara nöjda, tvärtom. Svag anknytning till arbetsmarknaden bedöms vara en helt avgörande faktor för att ekonomiskt utsatta barn ska få det bättre. Därför är fokus på jobb och fler vägar in på arbetsmarknaden den enda vägen framåt. Dessutom så kommer ensamstående med barn att få ett högre bostadsbidrag vilket kommer att förbättra deras situation.  Med en politik där fler föräldrar får jobb får allt fler barn det bättre – den politiken kommer alliansen att fortsätta föra.

Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot Brastad

Lämna ett svar