Ålfisket styrs av EU-beslut

Svar till Bengt Sörensson den 19 mars

Med anledning av vårt inlägg om förankring när det gäller den nya fiskevårdslagstiftningen och antalet tillåtna hummertinor har Bengt Sörensson tagit upp frågan om det allt restriktivare möjligheterna att bedriva ålfiske. Till skillnad från redskapsfrågan vid hummerfiske, där det handlar om nationell lagstiftning, styrs ålfisket av beslut inom EU:s gemensamma fiskeripolitik.

En påtaglig skillnad är också att hummerbeståndet inte är hotat, medan bakgrunden när det gäller ålen är att det europeiska ålbeståndet befinner sig i en allvarlig kris. De senaste åren har antalet glasålar som nått Europas kust minskat med ytterligare 50–60 procent från en redan mycket låg nivå.

Baserat på aktuell EU-förordning har Sverige utarbetat en plan för ålförvaltning som i ett inledande skede är inriktad på åtgärder för att snabbt öka utvandringen av vuxen ål till lekplatsen i Sargassohavet. Parallellt pågår långsiktiga åtgärder med att förbättra ålens livssituation. Förutom att minska fisket är minskad dödlighet i vattenkraftverken ett nog så viktigt mål i ålplanen. Kraftbolagen har åtagit sig att rädda 140 000 ålar undan turbindöd varje år. Målet för den svenska ålplanen är att 90 procent av den svenska ålen ska återvandra till Sargassohavet. Fisket ska enligt planen minska till maximalt 400 000 ålar år 2013.

Som politiker är det svårt att bedöma exakt hur detta ska gå till, men vi måste naturligtvis vara medvetna om att det får långtgående konsekvenser för enskilda. Vår förhoppning är att de samlade åtgärder som nu görs inom hela EU för vårt gemensamma ålbestånd ska leda till ett återhämtat bestånd och ett långsiktigt hållbart ålfiske.

Lars-Arne Staxäng (M)

Lars Tysklind (FP)

Riksdagsledamöter Bohuslän

Lämna ett svar