S förstår inte varför de förlorade

Riksdagsledamoten Kenneth G Forslund (S) skriver i en bitter debattartikel i Bohusläningen den 27 september att han tycker livet är orättvist eftersom Socialdemokraterna inte fick gehör av väljarna för sin politik i årets val.

Jag kan förstå Forslunds bitterhet över valresultatet, men var det så konstigt att de förlorade? Man brukar säga, att det parti som bäst kan beskriva verkligheten som den är, och har bästa konceptet för att lösa problemen framåt, kommer att vinna val.

Socialdemokraterna försökte skrämma väljarna för alla farsoter som skulle drabba svenskarna om alliansen skulle få fortsätta. Detta trots att de allra flesta väljarna genomskådade att många av de samhällsproblem vi fortfarande har uppkom eller förvärrades redan när Socialdemokraterna hade makten. Skolans problem är gamla, och det är först nu som riktiga reformer för bättre lärande genomförts.

Socialdemokraternas förnekande, inte minst i den fackliga pressen, av att jobbskatteavdraget inte har gett alla vanliga löntagare 1 700 mer i månaden, skrämde många väljare att Socialdemokraterna skulle komma tillbaka. Det är först nu som de nya poliserna som tillkommit under alliansregeringen börjar ge effekt i brottsbekämpningen. Det var helt nödvändigt att reformera sjukförsäkringen, då bortåt 140 människor per dag förtidspensionerades. Det finns säkert mer att göra för att sjukförsäkringen ska fungera optimalt, men det var en helt nödvändig reform om fler människor ska komma tillbaka till ett riktigt arbete.

Men det allra dummaste Socialdemokraterna kunde göra var att förneka den största internationella finanskrisen sedan 1930-talet, genom att tillskriva alliansregeringen all skuld för högre arbetslöshet och ekonomiskt underskott. Vi är det land i Europa som hittills gått ut som bäst i klassen, och nu sjunker arbetslösheten. Människor är inte så ovetande. Det kanske gick för 30 år sedan, men nu läser folk även internationella medier och skaffar sig en bredare uppfattning.

Jag menar därför att Socialdemokraterna har en rejäl läxa att göra. Den totala utvärderingen som skulle göras av partiet efter valet 2006 avstannade ju fullständigt när opinionssiffrorna gick i höjden utan att något förändrats i grunden. Forslund bör försöka hitta svagheterna i den egna politiken, i stället för att skylla det dåliga valresultatet på opinionsundersökningar, andra partier eller massmedia. Det fick vi moderater göra år 2002. Nu är det Socialdemokraternas tur.

Lars-Arne Staxäng (M) Riksdagsledamot 

2:e vice ordförande för Moderaterna i Bohuslän

Lämna ett svar